Det finns en berättelse om de två zenmunkarna Tanzan och Ekido som promenerade på en blöt och lerig landsväg. När de närmade sig en by så träffade dom på en ung kvinna som försökte ta sig över vägen, men leran var så djup att den skulle förstöra hennes fina kläder. Tanzan tog henne då genast och bar henne över vägen till andra sidan. Munkarna gick sen vidare under tystnad i sex timmar. Senare när de närmad sig templet där de skulle övernatta kunde inte Ekido hålla sig längre. ”Varför bar du den där flickan över vägen?” frågade han och sa vidare. ”Vi munkar får inte göra sådana saker.”
”Jag satte ner flickan för sex timmar sen”, sa Tanzan.
”Bär du fortfarande på henne?”
Annons för Svenskt Coolstuff:
Kan du tänka dig ett liv som Ekido som är ovillig att släppa taget om situationer och händelser och därmed samlar på sig mer och mer ”skit” i sitt inre?
Så här är de flesta människorna här på jorden.
Vilken tung börda de bär omkring på från det förflutna helt i onödan.
Acceptera och släpp taget om det som varit, släpp taget om ditt ego.
Lev i glädjen och kärlekens tid, lev NU
/Toumas Touma
Följ mig gärna på instagram
